-Damon-

"Hurry up, he'll be here soon". Jag slängde ner några tröjor i sportsbagen.

"Yea, yea take it easy". Samantha sprang runt och letade reda på saker och så.

Jag gick ner till nedervåningen med bagen, i slutet av trappan släppte jag bagen och gick upp igen. Längst in i min klädbyrå hade jag ett paket cigaretter. Ja, jag röker men  bara ibland när jag är strettad och så, men det var inget som mamma, pappa eller Sam viste så jag gömde paketet och gick ner igen. Jag drog på mig den röda tjocktröjan och knöt på mig dom blåa conversen.

"Are you commeing? He's here now". Jag tittade ut på gatan där en silvrig Saab stod och väntade. Körardörren öppnades som en man klev ut.

"Hello Damon, you have grown a lot sence last time". Paul log emot mig och kom fram till dörren. Han rufsade mig i håret innan jag drog på mig en svart mössa.

"Hello Paul, Sam is still packing stuff. Sam, hows it going"? Samantha kom nerspringandes med sin bag i ena handen och gitarren i andra. Hon drog snabbt på sig jackan och knöt inte ens skorna. Jag tog min skateboard innan Samantha stängde dörren och låste.

-Samantha-

"Oh great, we are going to travel around the world with some boyband and him". Viskade jag till Damon när vi slängde in väskorna i bagaget, han svarade bara med ett lågt skratt och la in skateboarden.

Vi satte oss i baksätet och flöt in i våra egna världar. Som tur frågade Paul inte så mycket så Damon somnade och jag satte in headsetet i öronen och tryckte på "play". Huvudet fylldes av Acdc och jag kunde slappna av. Medans jag såg träden utanför åka förbi tänkte jag tillbaka på tiden innan Paul tog hand om One Direction eller vad dom nu hette. Vi spenderare mycket tid hos honom när mamma och pappa var borta. Vi brukade åka och simma och fiska. Vara ute sent på kvällarna, sitta runt en lägereld och sjunga och grilla. Minnen kommer och minnen går. Jag log åt min fillosofi.

"We're here now, can you wake Damon"? Paul hade parkerat framför en studio. Egentligen visste jag inte varför vi var där men jag sa inget och väckte Damon.

"Rise and shine, we're here now". Jag skakade lite lätt på honom. Jag tror inte att han ville vakna för först öppnade han inte ögonen men sen slog han upp dom och satte sig rakt upp.

"Oh gosh, did I sleep the whole way"? Damon tittade sig yrt omkring.

"Yea, and you looked like a baby". Jag blinkade åt honom innan jag klev ut ur bilen.

-Damon-

"Paul, why are we at a studio"? Jag tittade förvånat på Paul sammtidigt som jag tog mina saker.

"The boys are there and I have to check up on them. And you have to meet them so come on now". Paul låste blien och gick iväg med Samantha i släptåg. Jag själv ställde mig på skateboarden och åkte efter dom.

"Lazy or what"? Samantha skrattade till  när hon såg mig.

"Yea, so"? Vi skrattade och gick in i byggnaden.

Vi tog hissen till fjärde våningen där vi lämnade av våra väskor och sånt. Sen tog vi hissen två våningar upp där själva studion var. Vi möttes av några killar som satt framför en ruta in i studion, där det för tillfället var tomt.

"Where are the boys"? Paul tittade på en av killarna som satt med en dator framför sig.

"They are taking a break". Svarade han utan att ta blicken ifrån datorn.

"They were hungry". Tillade den andra.

"Oh right, this is Damon and sam they are Simons kids. This is Jake, Mate and Josh. They are the micguys".

"Hello". Sa jag och Sam i kör.

"Can we try this". Jag tittade på Paul och sen in i studion.

"Sure just take it easy". Jag tittade på Samantha som log tillbaka.

Vi gick in, Sam fick en gitarr och jag fick en mik.

Sam började spela introt till Pumped up kicks på gitarren sammtidigt som jag klappade takten emot benet. Jag tog upp dom första raderna och sjöng

He'll look 'round the room, he won't tell you his plan
He's got a rolled cigarette"

Mer han jag inte tills vi la mäste till att det stod fem andra killar utanför och tittade på oss.

Jag kännde hur mina kinder började hetta till och jag gömde ansiktet genom att vända mig om och tittade på Sam som såg lika förskräckt ut som jag.

"Oh shit".

"Sam, that's me. Or Samantha which is my real name. Samantha Black. I'm 18, 7 long minutes older than my little brother Demon, or we're twins, but I prefer to call him little brother, he is after all younger.. And more childish. We are quite close and we can talk to each other about almost everything, of course we fight sometimes, so does all siblings. But he's like that "boy's best friend" I've always wanted, but because all guys are idiots here, I have not succeeded so well to find someone who is better than him.

Back to me again now, as I said, I'm Sam, I'm only 1.66 tall, thus quite short, but there's nothing wrong with that huh? I play the guitar.. Wow, tell me more.. No if I'm going to be a bit serious now.. I play the guitar but I'm terrible at singing, so now Demon is back into the picture again. We play music together. Mostly for fun. He sings and I play guitar.

In contrast to many other girls, I like to play football. Okay, playing football was a lie, I just like to kick a bit when I am bored.

I'm not very good at making new friends. I like the friends I already have. Why are new all the time? Half of them are usually fake. When I meet people I do not know I usually stand quietly and fiddling with my phone. I like to dress in open shirts. It is comfortable. I hate to wear a skirt, it is kind of the worst thing except war and dry cinnamon buns..

My family? Well.. I live with my mother, my father and Demon. My parents travel a lot so we are not seen very often.. My uncle is a bodyguard for a boy band, but there's nothing special.. I have no grandmothers or grandfathers. They died when I was little. I think that's all, see you."

- Come on, hurry! Skrek jag till Demon som gick 10 meter bakom mig, i sin egen lilla värld. Vi var påväg hem från skolan. Onsdag, mitten av helvetet..

- Why? Skrek han tillbaka och drog loss en blomma som växte ut från någon trädgård. Med en suck stannade jag och tittade bak på honom.

- I want to go home and you have the keys. Muttrade jag och blängde surt på honom. Han stannade upp, satte ner sin väska på marken och börjarade rota runder i den. Efter en stund fick han upp nycklarna och kastade dem till mig.

- Thank you. Mumlade jag och började gå hemmåt.

Just när jag ryckte upp ytterdörren ropade Sam på mig. 
- OH MY GOD, Demon! Look at this! Jag kastade väskan på golvet, drog av mig jackan och knöt upp skorna. Sedan gick jag snabbt ut i köket dör Sam stod med en lapp i handen. Hon viftade den framför mina ögon så jag blev alldeles yr.

- What is is? Sa jag och backade några steg.

- They travel around the world, we are going to live with Paul! Sa hon upprört och knycklade ihop lappen, hon slängde den i papperskorgen och sprang upp på sitt rum.
- Paul knows that?! Skrek jag efter henne och väntade otåligt på svar.

- No, We'll call him.. Hörde jag henne mumla från övervåningen.

- Don't tell me his number was on the patch? Med en suck satte jag mig på ett av trappstegen. Jag fick inget svar av Sam utan fem sekunder senare kom hon nerspringandes.

- Come on, we have to take it out of the trash. Sa hon och hoppades på ett bättre svar än, du ska göra det, inte jag. 
- Ok, come on. Sa jag och reste mig.